Läs senare

Lycka är en ny skola

Utmaningen: öppna en ny stor kommunal gymnasieskola i Stockholm.
– Det kunde jag inte motstå, säger Annica Tengbom Ödén.

24 Aug 2018
Annica Tengbom Ödén visar stolt runt på byggarbetsplatsen som nu till terminsstarten ska ha förvandlats till Anna Whitlocks gymnasium. Foto: Marc Femenia

Vi träffas dagen före mid­sommarafton, på den bygg­arbetsplats som ska bli Anna Whitlocks gymnasium – en ny gymnasieskola i Stockholms innerstad. Hantverkarna är just nu mångdubbelt fler än skolpersonalen, 120 mot 9. När den här texten når läsarna i slutet av augusti räknar Annica Tengbom Ödén med att siffrorna är omvända.

Är du nervös?
– Nej, vi blir klara i tid, säger hon med ett stort leende.

Det här tycker hon är roligt, det märks lång väg. Men först var hon tveksam inför projektet.
– Jag var rektor på Kungsholmens gymnasium när jag hörde talas om planerna. Vilket högriskprojekt! Skulle det gå att hitta lärare? Få tillräckligt med elever?

Eleverna ska få  göra radio, film och poddar och få hålla seminarier och dramatisera.

Flera kolleger uppmanade henne att söka detta unika rektorsjobb och allt eftersom vaknade hennes intresse och lust för uppdraget.
– Att få skapa något nytt, att inte behöva tyngas av något som sitter i väggarna. Det var oemotståndligt, säger Annica Tengbom Ödén.

Att hon blev årets skolledare 2017 stärkte känslan av att upp­draget kunde passa henne. Hon sökte och fick jobbet – men hur fria händer fick hon att utforma den nya skolans inriktning?
– När jag kom in hade man redan undersökt elevernas val för att utröna vilka inriktningar som saknades. Utgångs­punkten var att komplettera det befintliga utbudet, inte konkurrera med det. Och vi skulle bara ha högskoleförberedande program.

”Bildning” blev ett av kodorden. Genom att låta olika perspektiv och traditioner mötas ska studierna bidra till elevernas personliga utveckling – och få dem att ifrågasätta hur samhällen utvecklas.

Det hänger nära ihop med ett annat kodord: hållbarhet.
– Skolan kommer ha fokus på FN:s hållbarhetsmål, här studerar man vad som måste göras för att uppnå miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet på jorden.

Korridorerna har olika färger, för att elever och personal lättare ska lära sig hitta i skolan. Foto: Marc Femenia

Vi sitter i hennes provisoriska arbetsrum där arkitektritningar är upphängda på väggen. När hon förklarar hur undervisningen ska spegla hållbarhetsmålen blir vi tillfälligt överröstade av pallar som dras över stengolvet utanför.
– Vi ska ha programöverskridande undervisningsteam som hjälper eleverna att förstå hur målen hänger ihop. Det bidrar också till att lärare och elever lär känna varandra bättre över program­gränserna.

Här framkommer en detalj som Annica Tengbom Ödén uppenbarligen irriterat sig över på sina tidigare skolor: de outtalade hierarkierna, att vissa program har högre status än andra.
– Det ska vi komma ifrån, här ska vi skapa kreativa och dynamiska arbetsgrupper.

Ett annat konkret mål är att etablera nära kontakt med samhället utanför skolans väggar, i synnerhet med näringslivet och med universitet och högskolor.
– Eleverna ska redovisa sina arbeten på många olika sätt, inte bara med det skrivna ordet. De ska få göra radio, film, poddar och musikproduktioner. De ska få hålla seminarier och få dramatisera.

Lärarna ska veta att de inte kommer till ett dukat bord, alla lär få bära kartonger.

Och de ska få experimentera, ihop med lärare som är beredda att tänka i nya banor. Med förtjusning i rösten berättar Annica Tengbom Ödén om planerna hon planterat hos sin biologilärare:
– Han har disputerat i växtfysiologi. Här i källaren ska han tillsammans med eleverna ratta våra egna odlingar med den senaste tekniken kring artificiellt ljus. Det som produceras kommer att användas av vår chef för skolrestaurangen.
– Jag tror på idén om ”hållbart lärande”, att den främsta drivkraften att lära sig nya saker inte är betygen utan viljan att bidra till något som också gynnar andra.

Foto: Marc Femenia

Vi inleder en rundvandring genom lokalerna vars senaste hyresgäst var länsstyrelsen och dessförinnan olika andra statliga myndigheter. Vi kommer in i en korridor som utvidgats för att bli ett ”studielandskap” där elever kan plugga, skapa eller bara hänga.
– På vinden kommer vi att ha ateljéer för bild, form, keramik och design. Vi kommer också att ha lokaler för programmering, webbdesign och digitalt skapande.

Däremot saknas såväl aula som idrottshall i dessa lokaler som inom kort ska hysa en av Sveriges största skolor. Drygt tusen elever kommer att flytta över från innerstadsskolan Östra Real som ska renoveras i två år, men 700 nya elever ska också inleda sin gymnasietid här. För dessa elever har ledningen behövt rekrytera 40 lärare.

Hur har det gått?
– Bra. Vi hade 700 sökande. Det är uppenbarligen spännande att få vara med och starta något nytt.

Men hon var tydlig med förutsättningarna:
– Lärarna ska veta att de inte kommer till ett dukat bord, alla lär få bära kartonger. Den som blir nervös och irriterad när saker inte funkar kommer inte att passa här. Det är inte bara eleverna som är här för att lära sig saker, lärarna är också här för att utveckla sig.

Under rundvandringen har vi passerat SMHI:s tidigare lokaler där den nya golvmattan blivit himmelsblå och vi har gått igenom Byggnadsstyrelsens forna korridor vars golv fått en knallorange ton. De olika färgerna ska hjälpa elever och personal att orientera sig.

På Kartverkets gamla våningsplan tittar vi in på toaletterna – som är gröna.
– Tjejer eller killar, elever eller personal, samtliga 168 toaletter kan användas av alla. Vi tror att det ökar chansen att alla också ser till att hålla dem rena och snygga.

Vi träder in i en av naturvetenskapssalarna där vitrinskåpen redan fyllts med labbrockar, provrör, hinkar och en klassuppsättning av Fältflora, 867 växter i färg.
– Redan första veckan måste eleverna kunna komma ut på exkursioner.

Den viktigaste frågan till sist: fyller ni alla de 700 ”nya” elevplatserna?

Om hon sett stolt ut tidigare, ser hon ännu stoltare ut nu.
– Vi hade flest förstahandsansökningar i länet, 1 100 stycken.

ur Lärarförbundets Magasin