Läs senare

Lyckad reform – med en osäker framtid

Under det kommande läsåret tillsätts 4 000 nya förstelärare, men fortsättningen för karriärtjänstreformen är ändå oklar.

24 aug 2015

Illustration: Robert Nyberg

Under våren meddelade utbildningsminister Gustav Fridolin att regeringen bromsar karriärtjänstreformen. Antalet tjänster utökas från cirka 12 000 till 16 000 under läsåret 2015/2016 och med ytterligare 1 000 tjänster året därpå.

Det totala antalet blir alltså 17 000, vilket är 5 000 färre än Alliansen utlovade i valrörelsen.

Förre utbildningsministern Jan Björklunds ambition med reformen var att förbättra undervisningen och göra läraryrket mer attraktivt genom att ge duktiga lärare bättre betalt via ett statsbidrag. Planen var att var sjätte lärare skulle kunna inneha en karriärtjänst. Den rödgröna regeringen valde en ny strategi och har sagt sig vilja satsa på löneökningar för hela lärarkåren. Därför avsätter de tre miljarder kronor per år i en stor satsning, som har diskuterats i de förhandlingar med fackförbund och arbetsgivare som kallas ”Nationell samling för läraryrket”. Nu har parterna kommit överens om en modell för löneökningar på 3 000 kronor i månaden för 60 000 särskilt skickliga lärare (läs mer om detta här).

Helene Öberg, statssekreterare hos Gustav Fridolin, berättar att regeringen framöver vill undersöka vad som krävs för att förbättra förutsättningarna för karriärtjänstreformen.

– I höst fortsätter samtalen i ”Nationell samling för läraryrket” och då kommer karriärtjänsterna sannolikt att tas upp, säger Helene Öberg.

Skolverket har släppt två rapporter där karriär­tjänstreformen analyseras. I mitten av juni kom också Statskontorets Uppföljning av karriärstegsreformen för lärare. Där konstateras att den i stort har uppnått sitt syfte. Nästan alla kommuner har ansökt om statsbidrag för karriärtjänster, medan framför allt mindre fristående huvudmän helt avstått. Argumenten emot att delta är bland annat att de fristående skolorna inte tror att statligt finansierade karriärtjänster främjar verksamheten eller att de vill se en mer långsiktig finansiering. Statsbidraget söks nämligen ett år i taget.

Jan Björklund var tydlig med att karriärtjänst­erna skulle vara fasta anställningar. Men enligt Skolverkets rapport Vad gör försteläraren är endast 32 procent tillsvidareanställda som förstelärare. Det stora flertalet har tillfälliga förordnanden. De intervjuade huvudmännen uppger att orsaken är att även de har känt osäkerhet kring reformens fortsatta finansiering.

Per Kornhall, skolstrateg och författare till boken Förstelärare, tror att osäkerheten för huvudmän och rektorer beror på ett systemfel i reformens konstruktion.

– Den har resulterat i en konstig blandning av statligt och lokalt huvudmannaskap, där ingen riktigt tar ansvar, säger han.

Frågan om bristen på avsatt arbetstid har varit central i debatten. Hälften av de totalt 179 huvudmännen som är intervjuade i Skolverkets rapport uppger att de har avsatt tid till nya arbetsuppgifter för förstelärarna. Majoriteten av förstelärarna anser också att deras insats har gjort skillnad.  

Per Kornhall konstaterar att OECD:s slutrapport tydligt pekar på att karriärtjänstsystemet är ett viktigt steg i skolans utvecklingsarbete.

– Men framöver krävs ett betydligt mer systematiskt arbete och här finns det många länder att hämta inspiration ifrån, exempelvis Singapore och delstaten Ontario i Kanada, säger han.

I de framgångsrika länderna har systemet för förstelärartjänsterna tagits fram i samarbete med experter och professionen. Tjänsten kräver en viss utbildning och de nya arbetsuppgifterna är noggrant utarbetade.

– Där finns även olika nivåer i tjänsterna vilket leder till att lärarna verkligen kan se en karriär i yrket, säger han.

Men Helene Öberg avböjer att svara på frågan om vad hon anser skulle kunna sammanfatta ett bra system för framtidens karriärtjänster.

– Det är för vanskligt att svara på. Det finns många goda exempel, säger hon.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com