Läs senare

Malmö redo för undervisning

ReportageSnart finns ordet undervisning för första gången i förskolans läroplan. Begreppet är omtvistat bland förskolepersonal men Lars Norlin, förskolechef i Malmö, har sett till att hans lednings­grupp nu är förberedd på att tydligt styra skutan åt samma håll.

Malmö redo för undervisning
För att få till undervisningssituationer utomhus planerar personalen på Rönneholms förskola aktivt in en undervisande uteaktivitet inom ett visst tema varje vecka. Foto: Lars Dareberg

Den 1 juli i år träder revideringarna av förskolans läroplan i kraft. Diskussionerna kring förändringarna har framför allt handlat om ett enda ord: undervisning. Visserligen har det ända sedan 2010 stått i skollagen att undervisning bedrivs i förskolan, men ordet har aldrig förr nämnts i läroplanen. Lars Norlin, förskolechef för fem förskolor i Malmö, välkomnar utvecklingen.
– Jag tog förskollärarexamen 1984 och det vete katten om vi inte sysslade mer med undervisning i förskolan på den tiden. För mig personligen har det aldrig varit något laddat ord. Jag tycker det är bra att läroplanen nu äntligen sätter ner foten. Det är utbildning vi sysslar med och det ska vi inte vara rädda för att säga, funderar han från en kontorsstol i sitt arbetsrum på utbildningsförvaltningen.

Undervisning är inte längre något som går att vara för eller emot.

Här har Lars Norlin skrivbord, viktiga papper, dator och möjlighet till ostörda möten. Men han försöker ofta finnas på plats på de förskolor han är chef över, som alla fem är relativt stora och ligger i Malmös innerstad. Där, mitt bland barn och personal, finns också förste förskollärare, som jobbar med det pedagogiska ledarskapet, samt biträdande förskolechefer, som håller i det administrativa.
– Med dem har jag dagliga samtal.

Dessa mellanchefsfunktioner kom till för snart tre år sedan på alla förskolor i Malmö när staden organiserade om förvaltningen i större områden. Cheferna fick fler förskolor var, men samtidigt dessa nya funktioner under sig, som ett slags förlängd arm in i den vardagliga verksamheten.
– Det känns väldigt lyxigt, men innebär också att vi som ledningsgrupp behöver dra åt samma håll när det handlar om till exempel det här med undervisningsbegreppet.

Matematik. Hur många prickar visar tärningen? Barnen får i uppdrag att hämta alltifrån två pinnar till fem granbarr.
Foto: Lars Dareberg

Redan för ett och ett halvt år sedan såg Lars Norlin därför till att alla i hans ledningsgrupp, tre förste förskollärare samt tre biträdande förskolechefer, läste boken Att undervisa barn i förskolan av Elisabet Doverborg, Niklas Pramling och Ingrid Pramling Samuelsson. Han kände åt vilket håll det blåste från nationellt håll och ville ligga steget före.
– Vi behöver vara överens för att som ledningsgrupp tydligt peka ut i vilken riktning vi ska gå i vårt område. Sådana diskussioner kan ta tid.

Åldersspannet i ledningsgruppen är stort. Man har utbildat sig under perioder när olika vindar blåst inom Förskolesverige. Lars Norlin menar att det kan vara orsaken till att man till en början hade lite olika inställningar till själva ordet.
– Det handlar om en oro för skolifiering och för att förskolans holistiska förhållningssätt, där leken tar stor plats, ska försvinna. Men det är ju varken där vi är eller dit vi ska.

Naturvetenskap. Varför fryser vatten? Fryser grönt vatten lika fort som ofärgat? Hur låter det när is krossas?
Foto: Lars Dareberg

Nu har ledningsgruppen landat i en samsyn. När de pratar om utbildning talar de alla om målstyrda processer som syftar till utveckling och lärande – precis så som ordet definieras i såväl skollagen som den reviderade läroplanen. De är överens om att de behöver stötta medarbetarna i att medvetet planera för fler sådana målstyrda aktiviter samtidigt som de behöver garantera ett ständigt utvecklings- och kvalitetsarbete kring undervisningstemat.
– Det blir vår skyldighet, säger Lars Norlin och tillägger att han uppfattar revideringarna av läroplanen just så, som mer tydliga och mindre tolkningsbara. Det tycker han hjälper honom som ledare.
– Undervisning är inte längre något som går att vara för eller emot.

Hur långt man än så länge har kommit på de olika förskolorna i området varierar, konstaterar han. På vissa håll ser han att stora förändringar kommer att krävas. De senaste årtiondenas trend, med fokus på dokumentation, har lett till att personal har ägnat mycket tid till att följa barnen för att få syn på lärandesituationer. Först vid själva dokumentationstillfället har man bockat av olika mål i läroplanen.
– Där måste vi nu styra om skutan helt. Medarbetarna ska självklart vara uppmärksamma på barnens intresse och nyfikenhet och anpassa aktiviteter efter dem. Men vi måste också våga styra processerna mer, utmana barnen och faktiskt säga ”kom, jag vet något som jag tror att du skulle ha nytta av att lära dig”.  Det är ju det som gör förskolan till en utbildningsform, inte enbart en verksamhet, säger Lars Norlin.

Förskolechef Lars Norlin och hans ledningsgrupp pekar tydligt ut riktningen för personalen: snart får förskolorna en skyldighet att ge varje barn bästa möjliga undervisning, det är inget som längre går att vara för eller emot.
Foto: Lars Dareberg

Under året kommer han också att samla sina samtliga femtontalet förskollärare och ha en riktad insats kring temat till just den yrkesgruppen. De får ett stort ansvar för undervisning i den reviderade läroplanen.
– Jag tror mycket på kollegialt lärande. Att vi är stora enheter i Malmö kan vi dra nytta av, det finns mycket att lära av varandra.

En förskollärare som ser mycket fram emot detta utvecklingsarbete är Katarina Kolgjini på Rönneholms förskola. Här har man redan börjat nosa på undervisningbegreppets innebörd, särskilt i utemiljön. Den här eftermiddagen samlas en grupp 4-åringar runt henne vid ett bord på gården efter att de har kommit i sina overaller och lyckats få korviga vantar på plats. De vet att de nu ska få matematikuppdrag och alla vill vara med. I tur och ordning slår barnen en tärning, räknar prickar högt och tittar sedan på sin förskollärares inplastade pappersark. Nummer 5. Aha, då ska de leta efter små stenar och lägga dem i en cirkel. Alla rusar i väg och är fort tillbaka med var sin sten.
– Vad olika de ser ut, vilka olika former och storlekar. Den här stenen är större än den här som är mindre, konstaterar Katarina Kolgjini och pekar.

Ändå går stenarna ganska snabbt att få ihop till en cirkel. Fast Alva tycker mer att det liknar ett hjärta.

Förskollärare Katarina Kolgjini undervisar barnen på Rönneholms förskola i matematik genom att dela ut spännande uppdrag. Hon ser de nya skrivningarna i läroplanen som en spännande utveckling och yrkesutmaning.
Foto: Lars Dareberg

När åtskilliga fler tärningar har slagits, diverse matematikuppdrag är lösta och Katarina Kolgjini fått avlösning, går hon i väg och visar en lapp som sitter på personalingången. Där finns veckans planerade uteaktivitet listad för fem veckor framåt. Det står bland annat ”bollek”, ”gymnastik” och ”hinderbana”. Hon förklarar att förskol­lärarna med stöd av sin förste förskollärare varje månad gör dessa planeringar utifrån mål i läroplanen som de ser behöver förstärkas. Tanken är att varje grupp sedan ska bryta ner det hela så att det passar just de barn de arbetar med.
– Vi har pratat mycket om hur vi kan utveckla lärandet utomhus. Dessa planerade moment på gården är ett ganska nytt inslag hos oss. Sedan uppstår naturligtvis undervisningstillfällen hela tiden, även spontant. Det är mitt jobb som förskollärare att fånga upp också dem.

Det nya arbetssättet har lett till att det ibland, när flera grupper är utomhus samtidigt, pågår flera undervisningsstationer parallellt runt om på gården som barnen kan välja mellan. Men det är alltid frivilligt att vara med.
– Oftast vill de flesta det och vi ser sedan hur barnen tar med sig det vi har jobbat med in i sin fria lek. Då vet vi att vi lyckats beröra något som är viktigt för barnen och det är just det som är vårt mål.

ur Lärarförbundets Magasin