Läs senare

Ny kultur bröt monotonin

Förändra skolkulturenDet är inte bara skolans chefer som kämpar med föråldrade arbetskulturer. På ett demensboende i Åkarp har enhetschefen Eva Wörlén ersatt monotoni och leda med aktivitet och stolthet.

04 okt 2018
Eva Wörlén har anlitat hunden Siv för att glädja de gamla. Foto: Johan Bävman

Vad möttes du av när du började på Harakärrsgården?
– Precis som på de flesta särskilda boenden i dag så var det förvaring. Efter morgonbestyren ställdes alla upp framför teven i dagrummet.

Vad gjorde du?
– Jag försökte väcka personalens kreativitet lite försiktigt. Jag skaffade en parcykel så att vi kunde åka ut med de boende. Personalen trodde jag var tokig men när de såg att det gick att göra något med enbart en person så märkte de att det var härligt.

Några andra förändringar?
– Det finns en tradition inom vården att fika och äta med de boende och det finns inget krav att ta rast, du går ständigt med en kaffekopp i handen och allt blir en grå sörja. Det suddar ut professionaliteten. Nu tar alla sina raster som de ska och de gör det i personalrummet. Jag har också flyttat personal mellan avdelningarna för att öka samarbetet.

Eva Wörlén

Gör: Enhetschef på demensboende.
Antal anställda: 40 stycken.
Bakgrund: Specialistsjuksköterska med inriktning demensvård.
Bästa chefsegenskap: Engagerad och tillgänglig.
Och sämsta: Jag är för otålig – men hade jag varit eftertänksam hade jag aldrig fått något gjort.

Vad fick du för reaktioner?
– Första året var det många diskussioner och enskilda samtal. Men parallellt fick personalen utbildning i demens vilket ökade deras kunskap och förståelse. Det finns en föreställning att alla dementa har samma svårigheter och samma behov – det stämmer inte alls. Alla har olika förutsättningar och förmågor, det gäller för oss att lyfta fram dem.

Hur gick du vidare?
– En avgörande faktor var att en undersköterska fick ansvar för ­aktiviteterna – att verkligen se till individen och hitta något för alla. Vi tar även vara på personalens kreativitet. Till exempel har vi en före detta skräddare som lagar och syr upp saker till avdelningen – de gamla älskar att sitta med.

Hur är det nu?
– Alla arbetar kvar. De känner ett engagemang och en stolthet. De får mycket uppskattning från de anhöriga som ser att de boende är gladare och piggare.

Alla artiklar i temat Förändra skolkulturen (6)

ur Lärarförbundets Magasin