Läs senare

Oberoende journalistik bygger demokrati

30 aug 2019

Den 28 april 1986 gick jag till skolan som vanligt. Jag var 12 år och gick i sjätte klass på Sverkerskolan i Uppsala. På nyheterna talade de om en eventuell läcka i kärnkraftverket i Forsmark. Det var skrämmande. På skolan frågade sig rektorn om vi skulle få vara ute på gården och leka på rasten.

Snart stod det klart att det inte handlade om en läcka i Sverige, utan om en olycka i ett kärnkraftverk i Sovjetunionen. Minnet kommer till mig när jag tittar på HBO-serien Chernobyl.

Vi pratade om nyhetsbevakningen av Tjernobyl i skolan 1986. Vi hade inte så många medieformat att hålla reda på – radio, tv och tidningar. Det var relativt lätt att vara nyhetskonsument.

Vi pratade också mycket om Nicaragua där den sandinistiska vänstergerillan tagit makten 1979. I media framställdes de revolutionära sandinisterna, som störtat den onda diktatorn, som hjältar. Högergerillan, som stöddes av USA, var onda.

Här finns nyanser, men vilka av alla dessa röster står för oberoende journalistik?

Nicaragua befann sig i krig och media var en del av krigföringen. Det fick jag själv uppleva på plats när jag levde där som 13-åring. Den regeringsvänliga tidningen Barricada och de statligt ägda radio- och tv-kanalerna dominerade. De oppositionella liberala tidningarna La Prensa och El Nuevo Diario avfärdades som kontrarevolutionära.

Min och många andra svenskars bild av Nicaragua formades av detta svart-vita flöde av framför allt propaganda och rätt lite oberoende journalistik. I våras återvände jag till landet som återigen skakas av en politisk konflikt.

Erik Halkjaer

Bor: Stockholm.
Yrke: Frilansjournalist, författare och ordförande för Reportrar utan gränser.
Bakgrund: Har under de senaste 17 åren arbetat som frilans med hela världen som arbetsfält. Har bland annat varit chefredaktör för Omvärlden.

Barricada har ersatts av andra regeringsvänliga medier, men La Prensa och El Nuevo Diario ges fortfarande ut, lika liberala som förr och lika svåra som på 1980-talet att tolka. För en utomstående känns rapporteringen fortfarande svart och vit.

Skillnaden mot förr är att i dag är internet fullt med små nyhetskanaler, som alla försöker ge sin bild av den pågående konflikten i Nicaragua. Här finns nyanser, men vilka av alla dessa röster står för oberoende journalistik?

Om det på 1980-talet i Nicaragua var svårt att skilja propaganda från oberoende nyhetsförmedling måste det i dag vara i stort sett omöjligt. Många nicaraguanska studenter som jag mött säger också att de länge blint följde de regeringsvänliga medierna. När de förstod att det var propaganda tog de till gatorna och fängslades.

Tänk om Tjernobylkatastrofen hänt i dag? Mitt 12-åriga jag skulle fått tusentals uppdateringar med rykten, propaganda, vinklade nyheter och gissningar på sin telefon.

När Dagens Nyheter lät en skolklass i Gränna mäta hur många notiser de fick under en lektion räknade de till 2 000 notiser. Hur många av de notiserna var faktabaserade nyheter från oberoende medier med bekräftade källor där alla fått en chans att kommentera?

Hur många elever kan i dag säga varifrån alla bilder eller notiser som dyker upp i deras mobiler kommer, vem som producerat dem och vilka källorna är? Hur många av dem vet att oberoende journalistik och pressfrihet är en av demokratins grundpelare?

Icke-demokratiska makthavare världen över räds journalister, men frodas i flödet av notiser från obekräftade källor.

I länder som Nicaragua och Ryssland, men även nästgårds, i Polen, skräms och hotas journalister till tystnad medan politikernas och andra makthavares medie- och kommunikationsavdelningar arbetar ostört. De fyller dina elevers telefoner med rykten, propaganda och dolda politiska budskap. Vänd det till en fördel. Använd telefonerna som underlag i en kurs om hur demokrati byggs eller rivs.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com