Läs senare

Pedagogisk – men hur då?

AvhandlingDet ”pedagogiska ledarskapet” lyfts alltid fram som den viktigaste delen i en rektors uppdrag. Men vad som menas skiftar stort med rådande politiska vindar, visar en ny avhandling.

av Sten Feldreich
15 mar 2019
15 mar 2019
Katarina Ståhlkrantz.

Frustration var fröet till Katarina Ståhlkrantz avhandling Rektors pedagogiska ledarskap
– en kritisk policyanalys.
– Jag var kritisk till att Rektorslyftet – satsningen som regeringen initierade 2011 – snarare skuldbelade rektorerna och antydde att rektorerna inte tog sitt ansvar i den rollen.

Katarina Ståhlkrantz, barn- och utbildningschef i Habo, blev förvånad över hur definitionen av begreppet ”rektorns pedagogiska ledarskap” skilde sig åt mellan olika tidsperioder.
– I Rektorslyftet talas om att den pedagogiska ledaren ska vara ”framgångsrik och instruktiv” i sin roll. Det kan tolkas som att rektor i högre grad skulle befinna sig ute i klassrummen och instruera lärarna, i syfte att få eleverna att nå höga resultat. Allt tydligt hämtat från England och USA.

Avhandlingen har tittat på hur begreppet pedagogiskt ledarskap använts och hur det förändrats över tid. Första gången det nämns är i mitten av 1950-talet. Därefter går det att spåra sex tydliga brytpunkter som infaller när styrningen av den svenska skolan förändras.
– Rektorn blir på så sätt det pedagogiska verktyget, ett instrument, i den statliga styrningen av skolan.

Hon hoppas att avhandlingen ska styrka rektorer i sin yrkesidentitet och att den ska öka förståelsen för varför förändringar i talet om den pedagogiska ledaren sker.
– Konflikten mellan administrativa sysslor och det pedagogiska arbetet har alltid funnits i rektorsrollen. Lösningarna varierar över tid, men konflikten består.

ur Lärarförbundets Magasin