Läs senare

Personalens förtroende krävs för förändring

av Örjan Björklund
05 Okt 2018
05 Okt 2018
Örjan Björklund, chefredaktör

Det sägs att förändring är det enda konstanta, men det är inte alltid så det känns för den som försökt ändra en gammal arbetsplatskultur som sitter i väggarna. Och inte bara där. Även alla vi som anser oss vara flexibla och förändringsbenägna blir så mycket mindre benägna att ändra oss när förändringen går emot det vi själva vill och anser.

Bra förändring på en arbetsplats får man bara när en majoritet av medarbetarna känner förtroende för processen och tillit till den som leder den.

Men utan tillit blir det ofta konflikt och förlamande, långdragna processer som kan liknas med att simma i tjära. Jag tror att vi alla någon gång har varit där och vet hur det känns.

I detta nummer av Chef & Ledarskap rör temat just förändring, i detta fall att förändra en skolkultur. De olika delarna i temat handlar om att vända en allvarlig utveckling med nedåtgående resultat och en allt mer otrygg miljö, men också om att använda digitaliseringens möjligheter på ett bättre sätt. Eller att få till stånd ett samarbete för att öka likvärdigheten i förskolorna.

Utan tillit blir det som att simma i tjära.

En gemensam nämnare för alla de exempel vi tar upp i vårt tema är att det finns en
– eller flera – förändringsledare med en brinnande längtan att göra bättre och göra skillnad.

Ibland finns en tydlig vision och ett tydligt mål redan från början, ibland finns mest en riktning där målet har fått utkristallisera sig under vägen.

Det är nog helt enkelt så att det inte bara finns ett recept för att nå framgång i en förändring.

Vi hoppas att du ska ha både glädje och nytta av vårt tema – och självklart även resten av denna  utgåva av Chef & Ledarskap.

En sak som i alla fall delvis kan bidra till att förändra arbetet för landets skolledare och rektorer är det nya avtalet som lärarfacken och Sveriges Kommuner och Landsting undertecknade för några veckor sedan. Det var ett avtal som försenats med nästan ett halvår, framför allt på grund av stora åsiktsskillnader om turordningsreglerna.

Från skoledarhåll finns en oro för att avtalet ska öka arbetsbelastningen och det kan du läsa mer om på nyhetsplats i denna tidning.

Vi ställer oss i detta nummer i en artikel på sid 16 också frågan: Hur är det möjligt att en lärare, som rektor efter rektor bedömer som olämplig, ständigt får nya jobb på nya skolor?

Är lärarbristen verkligen så svår och tiden så knapp att man inte ens hinner ringa och ta en enda referens?

Nej, den tiden måste varje chef och ledare ändå ta sig. För en riktigt dålig värvning kan vara kostsam på många olika sätt och som en personalchef säger i artikeln: ”Det går snabbare att skilja sig än att avsluta en felrekrytering.”

Jag tror att ni ska tycka att det är intressant läsning.

ur Lärarförbundets Magasin