Ingår i temat
Elevhälsa
Läs senare

Rörelse ger ro

ElevhälsaStämningen har blivit märkbart bättre sedan lärare och elever på Stagneliusskolans AST-enhet startade ett rörelseprojekt. Eleverna är piggare, orkar mer på lektionerna och konflikterna har minskat.

Rörelse ger ro
Hälsopedagogen Lena Sonesson peppar Yasmina Sundelius på löpbandet. Foto: Karl Nilsson

Den lilla vita bollen skruvar sig och tar en oväntad riktning. Motståndaren är chanslös.
– Neeej!

Pingisbordet står inte bara centralt på Stagneliusskolans AST-enhet i Kalmar, det har en central roll i hela verksamheten. I själva verket utgör det en brytpunkt.

Här, på platsen direkt innanför dörrarna, stod tidigare en stor hörnsoffa. I bästa fall reste sig eleverna från sina stolar i klassrummet för att sätta sig i soffan på rasten, ibland för att spela kort men ofta i skydd bakom sina mobiler eller datorer. Stämningen kunde vara både spänd och irriterad.
– Vi upplevde att det ofta kunde gå prestige i samtal och diskussioner, att man fastnade i en kamp om att ha rätt och att vinna. Eleverna kunde också bestämma sig för att bara prata med vissa, kanske med en lärare eller en annan elev, säger Anna-Karin Lundegårdh, planerare på AST-enheten samt lärare i engelska och svenska.

Egentligen är det märkligt att vi inte gjort det här tidigare.

Det gick sällan så långt som till fysiska bråk mellan elever men ibland kunde ilska och frustration gå ut över möbler och lokaler.

Men så var det några lärare som såg programserien Gympaläraren på tv och började fundera. Eleverna på AST-enheten är generellt ganska stillasittande, inte bara i skolan utan även hemma på kvällar och helger. Kunde rörelse och motion bryta det mönstret och ge eleverna mer energi?

AST

Förkortningen AST ­avser personer med ­diagnosen autismspekt­rumtillstånd, och samlar de tidigare diag­noserna autistiskt syndrom, Aspergers syndrom och atypisk autism/autismliknande tillstånd.

AST kännetecknas av svårigheter med socialt samspel, en annorlunda upplevelse av sinnes­intryck, stereotypa ­beteenden och/eller begränsade intressen.

Källa: Hjärnfonden, BUP

Inspirerad av tv-serien och av den allmänna debatten om vikten av motion togs ett drastiskt första steg. Från en dag till en annan kastade lärarna ut hörnsoffan och ersatte den med ett pingisbord.
– De flesta av våra elever är ju inte så förtjusta i förändringar så det var lite av en chansning. Men redan efter ett par dagar var det många som var i gång och spelade rundpingis, både lärare och elever, säger Anna-Karin Lundegårdh.

De positiva reaktionerna som pingisspelandet gav sporrade lärarna till att fortsätta utveckla arbetet med motion och rörelse. Någon hade en gammal motionscykel som fick plats i köket. Och plötsligt vaknade ett intresse hos en tjej som tidigare aldrig varit med på idrotten.
– Hon bara klev upp och började cykla och hade inga som helst problem med att det stod folk runt omkring och tittade på, berättar Anna-Karin Lundegårdh.

Lärarna försökte komma på nya aktiviteter varje vecka. De tog med sig rockringar och hopprep, de kastade pil, hoppade hage och spelade ballongvolleyboll. Men ganska snart insåg de att det krävdes något mer för att hålla fast och utveckla arbetet. Skolan sökte projektpengar från SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten, och fick möjlighet att anställa en person. I mars 2017 började Lena Sonesson, fysioterapeut och hälsopedagog i rörelseprojektet.

Nu har varje elev ett individuellt schema där målet är att de ska röra sig pulshöjande minst tre gånger 20 minuter i veckan. Och det finns ett stort utbud att välja på. Förutom idrottslektionerna som eleverna har i sitt schema har de tillgång till ett gym i närheten och ett rörelserum på skolan med bland annat löpband och motionscykel.

Rektorn Mari Bredman spelar gärna lite bordtennis när hon är på AST-enheten. Daniel Gustavsson och Matteus Gregow är redan i full gång. Foto: Karl Nilsson

En timme på torsdag eftermiddag är vikt åt rörelse. Varje termin väljer eleverna mellan ett antal aktiviteter som de själva haft önskemål om, till exempel promenad, löpning, simning och cykling.
– Rörelse är grunden men vi pratar också en del om teorierna bakom, att fysisk aktivitet är viktigt för hur vi mår och för hjärnan, säger Lena Sonesson och berättar om flera goda effekter av projektet.
– Det fungerar mycket bättre socialt mellan eleverna, det är inte alls så mycket konflikter och klimatet är lugnare. Och eleverna säger själva att de kan koncentrera sig bättre, säger hon.

Anna-Karin Lundegårdh instämmer. Mer rörelse har lett till mer ork och energi hos eleverna.
– Jag tycker också att det är lättare att utmana eleverna socialt i undervisningen. Tidigare arbetade eleverna mer enskilt men nu samarbetar de mer. Jag tror att det hör ihop med att vi tränat dem i att interagera socialt genom rörelsen, säger hon.

Det är rast och inne i rörelserummet har Daniel Gustavsson, som går andra året på samhällsprogrammet, just dragit i gång ett wii-spel. Han håller med om de positiva effekterna av projektet.
– Jag tränade ingenting innan men nu tycker jag att det är skönt. Det blir också en bättre gemenskap på skolan, folk drar med varandra, säger han.

Inspirerad av rörelseprojektet har Daniel Gustavsson utvecklat datorspelandet. I stället för att sitta still med handkontrollerna sitter spelarna samtidigt och trampar på en träningscykel. Och varje gång det händer något i spelet så att det avbryts måste spelarna göra ytterligare ett träningsmoment som de kommer överens om. Daniel Gustavsson har fått med en klasskompis på utmaningen och nu far de upp och ner från cyklarna med jämna mellanrum för att göra armhävningar och situps.
– Tidigare var det många som satt kvar i klassrummet på rasten men nu går vi hit till rörelserummet eller så spelar vi pingis tillsammans, berättar Daniel Gustavsson.

Palla äpplen, uppmanar läraren John Horn. Foto: Karl Nilsson

En avgörande faktor för framgångarna med projektet är att lärarna är engagerade. En gång i veckan går de med sina elever till rörelserummet och även torsdagsaktiviteterna sker tillsammans, då lärarna har avsatt en timme av sin planeringstid åt att motionera med sina elever.
– För de här eleverna är det viktigt med sammanhang. Det hade inte fungerat att bara förlänga idrottslektionerna eller att säga åt dem att det är viktigt att träna. Poängen med det här projektet är att det sker inom ramen för skoldagen och att lärarna också deltar, säger Mari Bredman, rektor på Stagneliusskolan.

Mari Bredman är ofta på besök hos AST-enheten och tar själv gärna en runda kring pingisbordet. Hon har stöttat lärarnas projekt sedan starten och tycker redan, efter knappt två år, att hon ser en stor utveckling.
– Eleverna är mer aktiva och de interagerar naturligt på ett sätt som jag inte har sett tidigare. Den sociala interaktionen är ofta svår för de här eleverna, men när det sker i ett sammanhang som är kontrollerat och som de har en förförståelse kring så kan de ta enorma kliv. Rörelseprojektet är inget som stjäl tid från undervisningen, tvärtom så tillför det något till elevernas lärande, det ser jag jättetydligt, säger hon.

I början resonerade lärarna att det var viktigt att det skulle vara lustfyllt och att eleverna skulle hitta rörelseglädjen. Men det är inte alltid så lätt, varken för åldersgruppen i sig eller för elever med AST.
– De kanske aldrig har känt rörelseglädje, rörelse kan vara något de har valt bort tidigt. Dessutom vill vi ju att de ska fortsätta röra på sig när de har slutat här. Om vi då hela tiden ska leka i gång rörelse så faller ju det när de inte är i det här sammanhanget. Så nu säger vi ”just do it”, det här är något man ska göra för att må bra, rörelse är ett verktyg för att underhålla hälsan, säger Lena Sonesson.

Poängen är att projektet sker inom ramen för skoldagen och att lärarna också deltar.

Merparten av eleverna är positiva till att röra på sig, men det gäller inte alla. För vissa tar det för mycket energi eller innehåller för många oförutsägbara moment. En del tycker inte om att förlora. Även om det inte är tävling så kan det vara jobbigt nog att slå en pingisboll fel.

För att motivera dem som inte vill försöker lärarna hitta något som väcker ett intresse. En elev tycker om fågelskådning och det går utmärkt att göra på en promenad. En annan vill gärna ha ett uppdrag och passar på att passera återvinningen på vägen. En tredje elev har utsett ett mål, att trampa på motionscykeln till Haparanda innan terminen är slut. Hela skolan deltar, en del trampar fem minuter om dagen, andra när lusten faller på. Ett schema på anslagstavlan visar att allt ligger i fas med målbilden med knappt en mil om dagen.

Skolan har bestämt att projektet ska permanentas, Lena Sonessons tjänst som hälsopedagog ska vara kvar och rörelse ska bli en del av vardagen. Utmaningen framöver är att utveckla arbetet med att nå dem som inte alls deltar. Lena Sonesson medger att det är en svår nöt att knäcka. En elev som är helt omotiverad, eller inte ens kommer till skolan, är inte lätt att få med. En nyckel är att skapa förtroendefulla relationer.
– Nu när jag har lärt känna eleverna är det lättare. Jag känner när det är ok att prata och pusha på lite mer, säger Lena Sonesson.

Läraren Per Ottosson hjälper Jonatan Bengtsson att ställa in roddmaskinen på Stagneliusskolan i Kalmar. Foto: Karl Nilsson

Rasten är slut och John Horn, lärare i medieämnena, drar i gång startgympan. I början försökte man att lägga in en stunds pausgympa i mitten av lektionerna men för många elever blev det för stökigt. För att inte bryta flytet i skolarbetet väljer man nu att inleda varje lektion med några upppiggande rörelser för att höja energinivån. John Horn joggar på stället.
– Tänk er att ni springer runt kvarteret hemmavid. Det hänger äpplen från träden hos grannarna och ni tänker att det är nog ingen som ser om ni pallar ett par stycken. Men i det gamla gula huset där bor ju galningen Kenneth, han med mopeden.

I takt med att berättelsen med äppelpallningen blir mer dramatisk tvingas alla i klassrummet öka på stegen. Till slut har de skakat av sig mopedjägaren och startgympan avslutas med lite stretchning av nacke och axlar.

Rektor Mari Bredman påminner om att skolan, förutom kunskapsuppdraget, också har ett uppdrag att förbereda eleverna för ett bra vuxenliv:
– Många individer från målgruppen har motoriska svårigheter. Vi vet att de ofta blir stillasittande och att de har problem med vikt, kost och sömn. Kan vi få dem att röra på sig mer och ge dem kunskap om sin kropp och sin livsstil så rustar vi dem bättre för vuxenlivet.
–Egentligen är det märkligt att vi inte gjort det här tidigare. Att få in de här aspekterna naturligt i vardagen är ju det mest självklara i världen, när man tänker på det.

Alla artiklar i temat Elevhälsa (6)

ur Lärarförbundets Magasin