Läs senare

Så kan ledarskapet i förskolan utvecklas

LitteraturUtvecklingsarbete i åtta steg, kollegialt lärande och utforskande arbetssätt. Det är fokus för tre böcker om förskolan som Peter Fowelin tipsar om.

Peter Fowelin är lärare, organisationskonsult och skribent med inriktning på ledarskapsfrågor.

F ör bara några år sedan fanns knappast några böcker som specifikt behandlade ledarskap i förskolan. Bland de böcker som nu utkommit finns Pedagogiskt ledarskap i förskolan av Bim Riddersporre och Magnus Erlandsson, som båda forskar kring ledarskap vid Malmö universitet.

Magnus Erlandsson konstaterar i bokens inledande kapitel att forskningen visar att framgångsrika skolledare har tydliga visioner och värderingar, vilket skapar en känsla av riktning och syfte, och att det i sin tur skapar ”en trygg miljö i vilken pedagogerna vågar pröva nya vägar till en ny pedagogisk praktik”. I förbättringsarbetet är det också helt centralt att ta hänsyn till varje skolas och förskolas lokala förutsättningar, inte att man följer ett ”mode” som hämtas utifrån, betonar Erlandsson.

Hur ska då dessa lärdomar översättas i mer konkreta verktyg? Med utgångspunkt från Skolinspektionens råd och krav för förskolechefer lyfter Magnus Erlandsson fram behovet av att analysera och utvärdera de utvecklingsinsatser som görs, och han presenterar en modell för kvalitetsarbete och verksamhetsutveckling som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Modellen innehåller åtta steg, där steg 1 handlar om att identifiera ett problem, en brist eller utmaning som är angelägen att ta tag i.

I steg 2 kartläggs och undersöks den utvecklingspunkt man bestämt sig för att ta tag i med hjälp av forskningsbaserade metoder som observationer, intervjuer, enkäter, dokumentstudier och så vidare.

Litteratur:

Bim Riddersporre & Magnus Erlandsson

Pedagogiskt ledarskap i förskolan – handbok för förskolechefer

Natur & Kultur (2018)

Karin Alnervik & Per Alnervik

Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan

Liber (2017)

Bim Riddersporre & Sven Persson (red)

Utbildningsvetenskap för förskolan

Natur & Kultur (2017)

I steg 3 analyseras de data som har samlats in, genom att man organiserar, systematiserar, letar efter mönster och tolkar i syfte att nå fram till ett resultat som ger svar på de frågor man ställt. Därmed skapas ett underlag för att kunna sjösätta förändringsarbetet.

I steg 4 handlar det om att skapa en gemensam bild kring analysen och utvecklingsbehovet, så att medarbetarna är med på tåget.

I steg 5 är det dags att formulera en gemensam vision och mål för förändringsarbetet, vilket ofta kräver en aktiv dialog mellan ledare och medarbetare.

Steg 6 innebär att bli mer konkret och formulera lösningar för att nå målen man satt upp, för att sedan i steg 7 genomföra det hela och förankra den nya praktiken i organisationens kultur.

Efter en tid behöver utvecklingsarbetet utvärderas. I detta avslutande steg tar man reda på i vilken utsträckning det har gjort någon bestående skillnad i den vardagliga praktiken.

Stegen ovan kan sammanfattas med frågorna: Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? Erlandsson visar i sitt kapitel ett exempel på hur arbetet kan genomföras på en förskola där kulturen behöver utvecklas mot ett mer relationellt perspektiv där barnens svårigheter ses som miljöbetingade, inte medfödda och individuella.

Avslutningsvis visar han också hur de åtta stegen kan komprimeras så att de genomförs under en dag på förskolan, och visar på det sättet att utvecklingsarbete inte alltid behöver vara tidskrävande och omständligt.

Hur utvecklingsarbetet i praktiken gått till på förskolan HallonEtt i Jönköping – som under många år drevs av bokens författare Karin och Per Alnervik – skildras i Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan.

Ambitionen på förskolan var bland annat att ändra den traditionella ordning där arbetslagets uppgift är att ”ansvara för sig själv” till en utvidgad roll där arbetslagen tar ansvar för hela verksamheten och ett kollegialt lärande mellan arbetslagen och enheterna uppstår.

Lösningen blev att organisera för ”kollegiala mötesplatser” där förskollärarna kunde träffas och samtala. Dessa mötesplatser gavs en tydlig struktur i form av till exempel gemensamma pedagogiska möten en gång i månaden för alla tre förskolor samt i så kallade samarbetslag och ansvarsgrupper.

Därutöver anlitades ”reflektionsvikarier” som gick in i barngruppen de två timmar som arbetslaget reflekterade och planerade.

Karin och Per Alnervik talar sig varma för ett utforskande arbetssätt som tar fasta på barnets perspektiv och intentioner, och där dokumentationen har en viktig roll för att hjälpa förskollärarna att ”iscensätta fortsatta pedagogiska situationer som kan stötta och utmana barnens hypoteser och frågor”. Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö universitet, skriver i sitt avslutande bidrag i antologin Utbildningsvetenskap för förskolan att forskningen pekar på att ”det är just i den vardagliga interaktionen och i mötena mellan förskolepersonalen och barnen som kvaliteten avgörs” när det gäller barns lärande och utveckling. Ändå underskattas ofta betydelsen av det som pedagogerna ger barnen i dessa situationer, menar Sven Persson, och påpekar att utvecklingsplaner och beskrivningar av förskolans verksamhet ofta missar det vardagliga. Kanske beror det på att pedagogerna inte har begrepp och termer för dessa möten eller så missas de helt enkelt i det systematiska kvalitetsarbetet – vilket är problematiskt om det är just här som den verkliga kvaliteten i förskolan visas, betonar han.

Sven Persson presenterar i sin artikel forskning som stärker tesen om interaktionens betydelse för barns lärande och utveckling utifrån begreppet ”pedagogiska relationer”. För att barn ska få självförmåga, kompetens och duglighet krävs bland annat det som en del forskare kallar ”obemärkta kompetenser” hos förskolepersonalen, det vill säga sådant som förmedlas kroppsligt genom gester och rörelser, leenden och med ögonkast, skriver han.

Dessutom är det viktigt hur förskolepersonalen tolkar barnens gester och kroppsliga uttryck, så att de kan ge barnen rätt emotionellt, socialt och kognitivt stöd. Persson avslutar: ”Det är hög tid att uppgradera dessa kompetenser i förskolan och ge dem den betydelse de förtjänar.

ur Lärarförbundets Magasin