Läs senare

Skadestånd till kvinna som vägrar skaka hand med män

Arbetsdomstolen har fällt ett företag som inte anställt en kvinna för att hon av religiösa skäl inte skakar hand med män. Kvinnan tilldöms 40 000 kronor i skadestånd för att ha blivit utsatt för indirekt diskriminering.

24 Aug 2018
Skadestånd till kvinna som vägrar skaka hand med män

Kan ett krav att en anställd ska hälsa på sina kolleger genom att ta i hand innebära diskriminering? Den frågan hamnade på Arbetsdomstolens bord i våras. Målet gällde om Kunskapsskolan direkt eller indirekt hade diskriminerat en kvinna, medlem i Unionen, genom att kräva att hon skulle handhälsa inte bara på kvinnliga kollegor utan även på manliga.

Unionen menade att för deras medlem är det en religiös manifestation att avstå från att handhälsa på det motsatta könet och att en sådan manifestation därför omfattas av lagens skydd mot diskriminering. Det krav som skolan uppställt, att personal ska handhälsa på varandra, är inte ett verkligt och avgörande yrkeskrav inom skolans verksamhet. Unionen uppgav att skolan genom rektorn hade framställt kravet till medlemmen, antingen som ett uttryckligt ultimatum eller som en följd av en redogörelse för vilka krav skollagen och läroplanen ställer på dem som arbetar på skolan.

Detta är enligt Unionens mening ett missgynnande av medlemmen som har samband med religion och etnisk tillhörighet. Genom att uppställa detta krav som en förutsättning för att få arbeta på skolan, har Kunskapsskolan också enligt Unionen tillämpat ett kriterium som särskilt kan komma att missgynna muslimer som av religiösa skäl inte hälsar genom att ta personer av motsatt kön i hand.

Fråga förbundsjuristen

Sofia Bäck Carlén svarar på juridiska frågor. Skriv till: chefochledarskap@lararforbundet.se

Arbetsgivaren ansåg å sin sida att vägran att handhälsa inte är en religiös manifestation som skyddas av Europakonventionen och därmed inte heller av diskrimineringslagen. Vidare ansåg inte skolan att man ställt krav på att Unionens medlem skulle handhälsa och på så sätt orsakat att hon inte återkommit till skolan som lärarvikarie.

Skolans rektor uppgav bland annat att hon hade förklarat vad skolans viktigaste styrdokument, skollagen och läroplanen, kräver beträffande likabehandling av män och kvinnor samt att lärare och övrig personal i skolan, som vuxna förebilder för eleverna, måste handla enligt dessa regler och principer – och att Unionens medlem då valde själv att lämna skolan. Arbetsgivaren hävdade också att skolan skulle ha gjort på samma sätt om en lärare av andra skäl vägrat att handhälsa på kolleger med hänvisning till deras kön, etnicitet eller sexuella läggning. Skolan betonade också att det påstådda kravet hade ett berättigat syfte – likabehandling och jämställdhet mellan könen samt den värdegrund som gäller i alla skolor.

I domen uttalar Arbetsdomstolen bland annat att det inte är utrett att skolan uttryckligen ställt krav på Unionens medlem att handhälsa även på manliga kollegor, vilket i sin tur skulle ha lett till att medlemmen inte kunde arbeta kvar på skolan. Då utredningen i målet inte gav stöd för att diskriminering förekommit, blev utgången att Arbetsdomstolen dömde till arbetsgivarsidans fördel.

Både från arbetstagar- och arbetsgivarhåll uttalades en besvikelse över att principfrågan inte blev prövad och att man ville ha ett klargörande av rättsläget.

Sofia Bäck Carlén, förbundsjurist på Lärarförbundet.

Frågan är nu återigen aktuell. I våras höll Arbetsdomstolen huvudförhandling i ett mål där den hade att ta ställning till om en arbetsgivare gjort sig skyldig till diskriminering genom att avbryta rekryteringen av en kvinnlig arbetssökande som med hänvisning till sin religion inte ville handhälsa på personer av motsatt kön.

Det är Diskrimineringsombudsmannen (DO) som har stämt in ett tolkföretag till Arbetsdomstolen. Enligt DO har arbetsgivaren diskriminerat kvinnan genom att avbryta rekryteringsförfarandet, eftersom man har missgynnat henne av skäl som har samband med hennes religion. Man ifrågasätter också om arbetsgivaren haft en sådan neutralitetspolicy som utesluter uttryck för religion på arbetsplatsen i form av hälsningar. Man har även, enligt DO:s uppfattning, tillämpat ett kriterium som kan uppfattas som neutralt, men som kan komma att missgynna den grupp muslimer som av religiösa skäl inte tar i hand. DO anför också att kriteriet saknar ett berättigat syfte och inte är lämpligt, nödvändigt eller proportionerligt samt att det inte är ett verkligt och avgörande yrkeskrav för anställningen.

Från arbetsgivarens sida har man hänvisat till att enligt god tolksed ska tolken vara neutral och man tillåter därför inte att tolkarna har på sig symboler som uttrycker bland annat religiösa åsikter när de arbetar. Man strävar också efter att ha en arbetsmiljö där anställda inte behandlar varandra olika med hänsyn till bland annat kön. Vidare anför arbetsgivaren, precis som i det förra målet, att vägran att ta en person av motsatt kön i hand inte är en sådan manifestation som omfattas av skyddet i Europakonventionen och därmed inte heller av skyddet i diskrimineringslagen.

Arbetsgivarens ståndpunkt är också att avbrytandet av rekryteringsproceduren inte berodde på kvinnans religion och att man skulle ha vidtagit samma åtgärd mot en annan person som av andra skäl hade vägrat att ta en person av motsatt kön i hand. Man anser också att kravet på att anställda ska ta både kvinnor och män i hand har ett berättigat syfte – dels att anställda inte ska behandla kolleger olika på grund av kön, dels att förhindra trakasserier samt att kravet är lämpligt och nödvändigt.

I domen, som kom samma dag som ovanstående artikels pressläggning, konstaterade Arbetsdomstolen att den kvinnliga arbetssökanden blev utsatt för indirekt diskriminering. Man kom fram till att hon missgynnats genom tillämpningen av tolkföretagets policy om handhälsning och att denna policy särskilt missgynnar personer med viss religion, de muslimer som tillämpar ett förbud mot handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Policyn ansågs inte vara lämplig och nödvändig för att säkerställa att arbetssökande lever upp till det krav på jämställt agerande i arbetslivet som bolaget uppställt.

ur Lärarförbundets Magasin