Läs senare

Skolan är en plats för möten

Marianne Dymling-Hjelm är rektorn som från första dagen på nya jobbet tog tag i sexualkunskapen.

09 dec 2009

Parkskolans elever har olika funktionshinder, alltifrån grava svårigheter till lätta, som kan vara osynliga. Något som förenar ungdomarna är att de oftast har problem med att ta in, sortera och bearbeta intryck och erfarenheter. Känslor och relationer kan vara ett annat område där man har det jobbigt.
        Marianne Dymling-Hjelm beskriver det speciella med elever som har osynliga funktionshinder, inför att de ska börja på gymnasiesärskolan:
  – De har kanske gått i vanliga skolan större delen av sin skoltid och har sin identitet där, och att då erbjudas en annan skolform för att det har fastställts att de har ett intellektuellt funktionshinder är tufft!
Hon pratar gärna sex och samlevnad med eleverna när tillfälle ges.
  – Eleverna uppskattar att möta vuxna som inte tycker det är jobbigt att prata om svårigheterna de kan ha i detta sammanhang. I våra samtal vill jag att eleverna ska få ett förtroende för mig som rektor, men jag vill också kunna hjälpa elevernas mentorer. Det är inte bara de som ska känna eleven utan även jag ska kunna bidra med en kontakt med eleverna.
        På Parkskolan, som är Malmös största gymnasiesärskola, är det öppna och fördomsfria samtalsklimatet ett resultat av ett träget och långsiktigt arbete som tog sin början för sju år sedan när Marianne Dymling-Hjelm började som rektor. 2002 började man att med statligt hiv-bidrag utveckla sex och samlevnadsarbetet på skolan. Första steget var att undersöka personalens inställning till ämnet och till att arbeta med sex och samlevnad.
  – Vi åkte på internat några dagar, lärde känna varandra och våra attityder och värderingar. Det var viktiga dagar som blev ett startskott för arbetet. Och bara de lärare som uttryckligen velat arbeta med sex och samlevnad/livskunskap har varit med. Det har gått att lösa via frivillighet.

Livskunskap på schemat
Att man som pedagog och personal synliggör var man själv står i dessa ofta känsliga frågor, är en nyckelfaktor till framgång, menar Marianne Dymling-Hjelm.
  – Vi konstaterade nog att visst har tiden gått fort sedan vi var unga, men mycket är faktiskt inte förändrat när det handlar om känslorna.
Därefter började man utveckla konkreta metoder för hur man kan arbeta med sär-skoleelever på deras egna villkor.
  – Arbetet är väldigt ansvarsfullt. Och inte minst viktigt är att man hittar balansen mellan att signalera att ”sex är kul” och att prata om farorna och riskerna.
Det kräver fingertoppskänsla och mycket samarbete personalen emellan.
  – Detta berör våra elever, precis som alla andra i den här åldern, så mycket och så djupt så att det vore helt fel att inte ägna mycket tid åt samtal om detta, gärna i kombinationen med andra ämnen som drama till exempel. Vi ägnar stor kraft att nå hela människan här; det är jätteviktigt för att eleverna ska förstå sitt funktionshinder och kunna lära sig hantera det på bästa sätt. Inte minst när det kommer till känslor och relationer, som många kan ha svårigheter med.
        Alla elever har livskunskap på schemat varje vecka och det är ett resultat av att dramapedagogen Carolina Thelin fått tid och möjlighet att arbeta extra mycket med frågorna i projektet som fick namnet Var sitter känslorna? Projektet är ett samarbete mellan Stadskontorets folkhälsoenhet och skolan. Detta har nu även resulterat i en metodbok med samma titel.
        Marianne Dymling-Hjelm har i allra högsta grad varit pådrivande och stöttande under processen. Hennes eget intresse för dessa, enligt henne, ”livsviktiga” frågor, blev upprinnelsen till projektet. Carolina Thelin uppskattar hennes stöd.
  – Innan Marianne kom med i bilden fanns det knappt något intresse eller någon större kunskap om dessa frågor. Hon, liksom jag, brann för detta och jag är tacksam över att hon gav mig möjlighet att sätta mig in i sex- och samlevnadsvärlden. Om hon inte hade lyft fram ämnet hade det varit väldigt svårt för mig att få upp det på dagordningen, säger Carolina Thelin.
        Marianne Dymling-Hjelm menar att för många av deras elever på Parkskolan är det svårt att hitta arenor för möten med den man är förtjust i. De är ofta helt beroende av sina föräldrar i det avseendet. Därför anordnar man disco på skolan då och då, ett mycket uppskattat inslag.
  – Skolan är oftast deras viktigaste arena för inlärning även socialt, säger hon och visar med kroppsspråket hur hon ibland vänder bort blicken när hon går förbi två som sitter nära varandra i någon avskild del av skolan.
  – Jag tycker det är jätteviktigt att arbeta för att ungdomar på särskolan ges möjlighet till en trygg och säker sexualitet utifrån deras lust och på deras egna villkor. En stor uppgift är att inte lägga så stor vikt vid just samlaget, för många av våra ungdomar kan det handla om att hålla i hand i stället, eller stanna vid petting.

Kärlek och sex på nätet
Föräldrarna är viktiga att ha med i arbetet. Därför har man på skolan föräldracirklar kring sex och samlevnad och även andra ämnen som kan vara angelägna att diskutera.
        Kärlek och sex på nätet är förstås något man måste ta upp med eleverna i dag. Videosajter, communities och chattprogram har öppnat obegränsade möjligheter att utveckla sociala relationer på nätet.  
­  – Det finns en frihet i detta och en helt annan möjlighet för dagens unga med intellektuella funktionsnedsättningar att känna sig delaktiga, säger Carolina Thelin.
Men baksidan finns ju där.
  – Det är ju riskerna i och med att våra elever oftast är mer utsatta och lätta att lura. De kan också ha svårt att uttrycka sig skriftligt och förstå symboler, koder och förkortningar.
        På Parkskolan har man ett bra arbete omkring sex och samlevnad. Men kvaliteten på denna undervisning i landet varierar mycket, till och med inom skolor, menar Skolverket som nu satsar stort på fortbildning av skolpersonal.
        Maria Wester är lektor i Pedagogiskt Arbete vid Umeå universitet. Hon ingår i Skolverkets referensgrupp för att utveckla och genomföra fortbildning i undervisning i sexualitet och samlevnad och är projektledare för fortbildningen i Norrlandslänen. Fortbildningen riktar sig till yrkesverksamma lärare, fritidspedagoger och personal inom elevhälsan.
  – Ansvaret för undervisningen i sexualitet och samlevnad ligger på rektor, och problemet kan vara att det då inte prioriteras vid enskilda skolor. Rektor har ju ansvar för så mycket! Det är också ett ämnesområde som lärare kan känna sig osäkra inför att undervisa i. Därför är denna fortbildning angelägen och välkommen, menar Maria Wester.
        Kvaliteten, både mellan och inom skolor, är mycket ojämn enligt flera undersökningar, vilket visar att rektor har svårt att styra över kunskapsområdet.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com