Läs senare

Skolledare kan inte alltid hitta facit i forskningen

LitteraturDet är långtifrån självklart att generella slutsatser i vetenskapliga studier av skolledarskap är meningsfulla på den egna skolan. Det konstaterar Peter Fowelin som läst två nya antologier.

Peter Fowelin är lärare, organisationskonsult och skribent med inriktning på ledarskapsfrågor.

Två tegelstenstjocka antologier om forskning kring skolan har nyligen getts ut av bokförlaget Natur & Kultur: Nyckeltexter i utbildningsvetenskap och Att leda skolor med stöd i forskning. I den senare presenterar 15 svenska forskare drygt 400 sidor med resonemang kring forskning och skolledarskap, och där utmanas på ett uppiggande sätt en del av de föreställningar som annars ofta tas för givna.

Antologins redaktörer, forskarna Niclas Rönnström och Olof Johansson, inleder boken med att hävda att föreställningen att forskningen kan tillhandahålla kunskap som direkt kan användas för att förbättra skolan är naiv och vilseledande. De distanserar sig också från det fokus på elevresultat som under senare år fått allt större genomslag: ”Om effektivitet blir den norm som styr forskning om och utövande av pedagogisk praktik, riskerar vi att fångas i föreställningar om prestation och effektivitet som gör skolors lagstadgade uppdrag alltför snävt och snarare bidrar till myter och irrvägar än god vetenskaplighet.”

Rönnström och Johansson menar naturligtvis inte att forskningen är oviktig för skolan – de har ju trots allt samlat ihop texter från ett antal tongivande svenska forskare med syftet att ”stödja skolledare som förväntas leda sina verksamheter med stöd i forskning”. Men utgångspunkten i antologin är att den relation som råder mellan forskning/vetenskaplig grund och skolutveckling och skolledarskap är komplex och att det i effektivitetsjaktens tidsålder är viktigt att vara uppmärksam på de förväntningar som riktas mot vetenskapen, så att forskare inte trampar över gränsen för vad vetenskap kan eller bör bidra med. Är det till exempel forskningens uppgift att leverera kunskap med syftet att maximera skolors resultat?

Eva Hartell, Sara Hjelm & Per Kornhall (red.)

Nyckeltexter i utbildningsvetenskap – skolforskares originaltexter i översättning

Natur & Kultur (2018)

 

Niclas Rönnström & Olof Johansson (red.)

Att leda skolor med stöd i forskning – exempel, analyser och utmaningar

Natur & Kultur (2018)

Vetenskapliga studier av skolledarskap är en relativt ny företeelse, men numera förväntas skolforskare ”producera kunskap som kan främja eller effektivisera skolledarskapet”. Ett led i det har varit framväxten av metaanalytiska studier, där John Hattie och Viviane Robinson är två framträdande namn. Poängen med metastudier är att hitta generella drag, men det är också deras svaghet, betonar Niclas Rönnström i sitt bidrag i antologin.

Skolledare agerar i en verklighet som är starkt kontextberoende, så det är långtifrån självklart att de generella slutsatserna är meningsfulla i den lokala kontexten. Frasen ”forskningen har visat” blir därför ofta tom på innehåll när man som skolledare söker vägledning för sina lokala utmaningar.

Jan Löwstedt, professor i företagsekonomi, konstaterar i sitt bidrag i antologin att studier som visar på skolledarskapets betydelse för elevers studieresultat sällan visar ”hur detta samband fungerar och än mindre hur det kan översättas till en skolledares praktik”. Man kan ändå inte som skolledare utveckla arbets- och förhållningssätt som är vetenskapligt baserade, skriver han och presenterar en modell för hur man som ledare kan utveckla mer systematiserad och sofistikerad praktik. Det handlar därmed om en ”kompetens att situationsanpassa sina lösningar på de problem som uppkommer”, inte om att inhämta och tillämpa färdiga svar och lösningar från exempelvis metastudier.

Detta sätt att se på vetenskaplig förankring belyses i antologin också av Elisabet Edqvist och Kerstin Kolam, vars empiriska material är en avslutande uppgift på Rektorsprogrammet. Deras artikel bygger på tanken att förändringsarbete bör utgå från en teoretisk modell som ger vägledning för hur man som ledare formulerar lokala mål och strategier samt avgör vilken typ av data som samlas in och analyseras. De skriver: ”Den skolledare som inte kopplar en teoretisk modell till de problem eller svårigheter som har identifierats i verksamheten avstår från möjligheten att låta utvecklingsarbetet vila på vetenskaplig grund, som ju är ett krav enligt skollagen.”

En tillämpning av ett sådant synsätt kan Helen Timperleys, Linda Kasers och Judy Halberts bidrag i antologin Nyckeltexter i utbildningsvetenskap sägas vara. Fokus i denna antologi är bredare än i boken om skolledarskap, både innehålls- och tidsmässigt, för här presenteras viktiga artiklar om psykologi, lärande och undervisning samt reformer och utveckling från de senaste decennierna.

Mest relevant ur ett ledarskapsperspektiv i denna bok är några texter om reformer och utveckling. Den som läst Timperley tidigare känner igen sig här, för kärnan är en ”undersökande och kunskapsbildande cykel” som syftar till att förändra lärandet i skolan. Modellens systematiskt utforskande av den lokala praktiken sker i sex steg, som börjar med kartläggning och avslutas med agerande och till sist kontroll av utfallet. Det som skapar sammanhang mellan cykelns olika faser är två nyckelfrågor: Hur går det för våra elever? Hur vet vi det? När processen är klar är kontrollfrågan: Har vi gjort tillräcklig skillnad?

Timperley och hennes medförfattare är djupt engagerade i att förvandla dagens skola. När deras metod tillämpas kan den, med författarnas formulering, bli en ”evidensinformerad kollaborativ undersökning” som präglas av samverkan, nyfikenhet, lärande och sökandet efter belägg. Med ett citat lyfter de fram just nyfikenheten: ”Botemedlet mot tristess är nyfikenhet. Det finns inget botemedel mot nyfikenhet.” Nyfikenhet smittar dessutom, skriver de, vilket gör att det blir omöjligt att sluta när man väl fått kläm på det nyfikna, undersökande arbetssättet.

Dessutom drar de slutsatsen: ”Genom att fördjupa vår förståelse för lärandecykeln blir evidensinformerad och systematisk undersökning en professionell livsstil.” Är inte just en sådan livsstil varje skolledares våta dröm – som ett svar på ropen på kollegialt utvecklad och vetenskapligt förankrad pedagogisk praktik.

ur Lärarförbundets Magasin