Läs senare

Socialt arbete ersatte vakter

Förändra skolkulturenDet första Mimmi Sandberg gjorde som rektor var att anlita säkerhetsvakter. I dag är läget annorlunda. Årbyskolan
i Eskilstuna närmar sig målet – en anda av mod och tillit.

av Emilie Stendahl
04 okt 2018
04 okt 2018
Läraren Agneta Methander och rektorn Mimmi Sandberg talar med eleverna. Foto: Per Groth

Det blev förstås rubriker i lokalpressen efter hennes första åtgärd som rektor. Årbyskolan tvingas hyra Securitasvakter, stod det i Eskilstuna-Kuriren en oktoberdag för två år sedan.

Aldrig hade Mimmi Sandberg föreställt sig att hon skulle göra något sådant, men när en före detta elev titt som tätt kom på besök och väckte rädsla och oro som snabbt spred sig genom korridorerna och satte saker i spinn, kände hon ett starkt behov av att freda skolan. Av att skicka en signal som inte gick att ta miste på: Här ska bli ändring.

Här ska bli lugn och ro.

Och även om det var en före detta elev som gjorde situationen ohållbar, var inte läget på skolan i övrigt det bästa, beskriver Mimmi Sandberg när vi möts på expeditionen.

Det låter kanske konstigt men jag har inte så mycket stress i jobbet i dag.

Hon kör upp armen i en hård vinkel i luften, som om hon tryckte upp någon mot en vägg. Det kunde såväl elever som lärare råka ut för.
– Det var ett hårt klimat, säger hon.

Mimmi Sanberg. Foto: Per Groth

I Årbyskolans upptagningsområde finns villor, radhus och utanförskapsområden. I de sistnämnda finns problem med hot, våld och gängkriminalitet, sammanfattar rektorn.

Går man till lokalpressen låter det så här om Årby: Unga som skjuter fyrverkerier mot folk i kvarteret och mot polis. Bilar som brinner. Skottlossning. Knivskärning. Unga som kastar sten på polisen. Skadegörelse. Mord i motionsspåret intill.

På skolan finns förstås en stor medvetenhet om vilket område man verkar i och vissa lärare hade sökt sig hit just därför, tror Mimmi Sandberg. Samtidigt uppfattade hon det som om en del hade gått in i en offerroll och att det till viss mån präglade kulturen i arbetslagen.
– Det är lätt att tänka att vi har fel föräldrar här eller fel ungar, och skylla på andra faktorer hellre än att titta på vad vi kan förändra, säger hon.

Det var det dags att göra upp med, tyckte hon.

En annan insikt var att arbetet aldrig skulle lyckas om bara några var drivande. Om det skulle bli förändring på allvar måste ”alla ungar är allas ansvar” gälla.
– Det handlar om att känna att man är viktig på jobbet, både för ungarna och i kollegiet.

Orden trängs på tavlan i rektorsrummet. Foto: Per Groth

En hel del har hänt sedan den hösten. På skolan har de skapat en organisation med tydlig delegering där stort utrymme ges till lärarna. Tid har frigjorts för att utveckla undervisningen. Gymnasiebehörigheten har gått upp från 48 till 72 procent.

Men det som sticker ut mest är något annat.

På bordet ligger ett organisationsschema och Mimmi Sandberg lägger en hand mitt på pappret, över den kolumn där det står ”social organisation”, och pratar vidare på sitt snabba, engagerade vis.
– Vi jobbar tajt tillsammans med polis, socialtjänst och ung fritid. Det har varit en framgångsfaktor.

Särskilt lyfter hon fram det ”operativa teamet”. Det verkar både i skolan och i området och tar sig bland annat an uppgifter som ingen annan gjort – som att hämta elever till skolan.

Att samla kompetens och jobba i team anser Mimmi Sandberg har gynnat hela skolan. Dels är det enklare att ge elever det stöd de behöver, dels har det avlastat de vuxna som kunnat stötta varandra bättre. Ett operativt team är också lättare att styra dit behoven finns, exempelvis när en ny elev visar svårigheter eller en gammal överkommit sina och inte längre behöver lika mycket hjälp.
– Och det har avlastat mig som rektor något enormt. Jag vet inte hur många samtal med föräldrar jag hade till en början!

Hon ler.
– Det låter kanske konstigt men jag har inte så mycket stress i jobbet i dag.

På whiteboarden i rektorsrummet står den sociala samverkan listad, många ord trängs jämte varandra. Efter att lektionerna slutat för dagen håller skolan öppet och erbjuder blandade aktiviteter som idrott i samarbete med olika föreningar, föräldrafika, samarbete med kyrkan och tjej- och killgrupper.

Mimmi Sandberg rynkar lite på näsan.
– Det har inte varit fint att göra så här. Det har inte setts som skolans uppgift. Jag har stridit som attan för detta och för att få göra rätt saker i rätt takt.

Skolpsykologen Veronika Jan och kuratorn Jenny Lindroos tycker att skolans uppdrag breddats – och att det är bra. Foto: Per Groth

En annan viktig pusselbit är satsningen på elevhälsan. På Årbyskolan finns förutom två kuratorer och två skolsköterskor även en skolpsykolog. Hon heter Veronika Jan och så här beskriver hon förändringen på skolan under de senaste åren:
– Jag upplever att synen på skolans uppdrag blivit bredare. Det sociala eller relationella har fått ett större utrymme.

Nu finns fler kontaktytor för både vuxna och elever, vilket är positivt, tycker hon.

Det håller kuratorn Jenny Lindroos med om.
– Jag hinner jobba mer förebyggande för att det finns så många vuxna på skolan som kan ta samtal eller reda ut konflikter i stunden när det behövs, säger hon.

Kanske har skolans operativa team fungerat som en förebild när det visat hur tålamodsprövande kontakterna med eleverna kan vara och vilken uthållighet som krävs för att göra skillnad, funderar Veronika Jan.
– Det har gjort andra vuxna på skolan modigare, de vågar testa mer, tror hon.

Men vägen dit har inte varit enkel alla gånger. Kuratorn Jenny Lindroos, som samordnar operativa teamets arbete, minns hur det var i början. När missnöje pös ut. När lärare tyckte att operativa teamet lade tid på fel saker eller att ingenting hände.
– Jag tror att det var bra att arbetet ifrågasattes. Det har varit en hjälp i att forma det till vad det är i dag.

Vi har en del som hamnar i gäng redan i 12-årsåldern.

Att kulturskiftet inte varit helt lätt att smälta alla gånger bekräftas av fler.

Så här sammanfattar skolutvecklaren och lektorn Lena Hoelgaard sin första tid på Årbyskolan:
– Jättefrustrerande! Jag tänkte att ”herregud, här pratar vi bara om att eleven ska må bra”.

Hon tyckte att undervisningen kom i andra hand.
– I dag kan jag se att det var nödvändigt att jobba mycket med den sociala miljön kring eleven.

Lena Hoelgaard beskriver kulturen bland lärarna på skolan som mer öppen nu och att fler är redo att ta hjälp av varandra.

Lena Hoelgaard. Foto: Per Groth

Läraren Agneta Methander instämmer.
– Jag har en större frihet att utöva mitt jobb jämfört med tidigare.

Överlag är stämningen bland de cirka 750 eleverna och 125 anställda på skolan mer samlad i dag. När tidigare elever kommer på besök finns en större trygghet att bemöta dem, även de som har gängkopplingar. Det går att vänligt säga hej och sedan påminna om vad som gäller, anser Mimmi Sandberg.
– Vi måste bemöta dem på ett sätt där vi ser att de är människor som alla andra, men i visshet om att våra regler gäller.

Samtidigt har rektorn fortsatt ge upphov till en del rubriker. Som att Årbyskolan under en period varit den skola i kommunen som stängt av flest elever.

Mimmi Sandberg rättar till sin långa skjorta och nickar.
– Det är helt medvetet. Det har vi jobbat mycket med. Och ungarna tycker inte om oss mindre för det, snarare tvärtom.

Eftersom eleverna vill vara i skolan blir en avstängning verkligen kännbar för dem, resonerar hon.

Samtidigt har den bara effekt om det finns en handlingsplan när eleven kommer tillbaka och hela tiden känner sig välkommen, understryker Mimmi Sandberg.
– Vi har en del som hamnar i gäng redan i 12-årsåldern och som aldrig fått möta konsekvenser av sina handlingar. Om de ska bli demokratiska medborgare kan vi inte bara stå och titta på.

Skolans sociala organisation

Årbyskolans rektor ingår i en ledningsgrupp tillsammans med chefer från polis, socialtjänst och ung fritid. De möts minst en gång i månaden. Till sin hjälp har de en strategisk grupp som tar fram planer och modeller för arbetet, och ett operativt team med fritids­ledare, språkstödjare, elevassistenter, fält­arbetare och kurator som arbetar i skolan och i området.

Operativa teamet håller i motiverande samtal med elever, lägger upp struktur och planering för elever som behöver extra stöd, finns på plats i klassrummen och utanför, hämtar och lämnar elever som annars inte kommer till skolan, håller i kontakter med vårdnadshavare, med mera.

Alla artiklar i temat Förändra skolkulturen (6)

ur Lärarförbundets Magasin