Läs senare

Stanna eller dra?

Ledarskap i vardagenMånga skolledare byter numera tjänst efter bara ett par år.
Varför flyttar de och vad är det de söker?
Och hur känns det att sluta?

Illustration: Emma Hanquist

Tommy Persson, rektor sedan två år tillbaka på Montessoriskolan Skäret i Göteborg, har lång erfarenhet som skolledare och har arbetat på flera olika skolor. Tidigare var han rektor i Halmstad – en tjänst han lämnade efter ett år på grund av en flytt – och dessför­innan var arbetsplatsen Örna­skolan i Hylte i tre och ett halvt år.
– Då hade vi gjort en resa och fått mycket gjort. Jag kände mig klar och ville ha en ny utmaning. I Halmstad var det en skola med ganska tuffa förhållanden med bland annat inslag av droger och kriminalitet runt skolan. Det var det som var själva utmaningen: att få jobba med skolan och se till att alla barn och vuxna kände trygghet, säger Tommy Persson.

Maria Emanuelsson, förskole­chef i Härryda kommun, hade varit i förskolechef i Marks kommun i tre och ett halvt år innan hon bytte arbetsgivare i augusti i fjol. Hon förklarar att hon alltid sätter tyd­liga mål för sig själv och när de är uppnådda söker hon sig gärna ­vidare.
– Jag vill verkligen känna den där drivkraften varje morgon när jag vaknar: att ge 200 procent. Efter en tid blir man för bekväm, man lär känna varandra – även om man är professionell. Man får till slut en förståelse för sin organisation som gör att man behöver komma utifrån för att se saker med nya ögon, säger hon.

Att hon var klar med sina master­studier och att hennes chef skulle gå i pension gjorde valet att byta arbetsgivare enklare.
– Då kunde jag medvetet och aktivt välja min nya chef, i stället för att ”få en chef”, säger Maria Emanuelsson.

Jag frågar mig vad jag behöver nu för att utvecklas vidare.

Charlotte Hågård, karriär- och ledarutvecklare, rekommenderar alla som vill byta jobb att börja med en självinventering.
– Man måste jobba inåt, utåt och framåt, säger hon.

Att jobba inåt handlar om att ta reda på vem du är i dag och vad du vill syssla med. Utåt innebär att försöka kartlägga var du vill jobba, och framåt går ut på att sätta mål så att du vet vilket nästa jobb är – men också jobbet efter det.

Charlotte Hågård betonar också vikten av att ha ett långsiktigt mål.
– Vill du kompetensutvecklas så mycket som möjligt eller är det viss skola du vill jobba på? Jag brukar säga att människor bör sätta tre mål: sjuårsmål, treårsmål och ettårsmål.

Illustration: Emma Hanquist

Sjuårsmålet handlar om hur man vill ha sitt liv, det treåriga målet om hur man vill ha sin karriär och ettårsmålet om hur man vill ha sitt nuvarande jobb, förklarar Charlotte Hågård.

Att se sina medarbetare utvecklas stimulerar Maria Emanuelsson, men hon vill också arbeta långsiktigt med systematiskt kvalitetsarbete och organisationsutveckling. Hon förklarar att hennes starka driv och motivation håller i ungefär tre till fyra år.
– Sedan är nog medarbetarna ganska trötta på mig när man haft samma chef och jobbat i det lilla som man ändå gör på förskolor. Därefter finns valet att stanna och se effekterna av det man påbörjat.

Tanken på att luta sig tillbaka och känna sig nöjd är främmande för henne.
– Då frågar jag mig hellre vad jag behöver jag nu för att utvecklas ­vidare och hur jag kan bidra till ”framtidens förskola” för fler, säger Maria Emanuelsson.

Tommy Persson vill utvecklas genom utmaningar och har därför alltid tagit uppdrag på bredden i stället för hierarkiskt uppåt. Han ångrar inga jobbyten, men berättar att det alltid varit tungt att sluta.
– Det är tråkigt att lämna när man jobbat starkt med skolutveckling på en skola och byggt upp något tillsammans med andra. Det är trist att lämna människor som fått upp ­hoppet. Men man får bara gilla ­läget. Skolan måste jobba vidare och får nya skolledare, och jag måste ju vidare på min bana.

Maria Emanuelsson valde att säga upp sig innan hon hade fått en ny tjänst och hade en lång uppsägningstid för att undvika ett glapp mellan henne och den nya förskolechefen; en tid som kändes vemodig. Hon fick inga frågor uppifrån om varför hon ville byta arbetsgivare. Men fanns det något som hade kunnat få henne att stanna?
– Ja, absolut. Om jag hade fått frågan om mer utvecklande arbetsuppgifter och större mandat.

Charlotte Hågård betonar vikten av att veta vad man strävar mot – vilket som är idealjobbet – men också att fundera på när man blir nöjd.
– Finns det någon destination? Om du får det där jobbet, kommer du växa och frodas eller är det förändringen som är målet?

Det finns några frågor hon rekommenderar jobbsökande att ställa under rekryteringsprocessen.
– Vilka är mina tre viktigaste arbetsuppgifter? Vilka mål vill ni att jag ska uppnå under första året? Vilka är era tre viktigaste värderingar? Hur skulle ni beskriva kulturen? Och så lite frågor om kollegorna och hur länge de arbetat där.

Jag är en utvecklare och i vissa faser behövs en förvaltare.

För Maria Emanuelsson var det viktigt att få veta den nya chefens syn på ledarskap, förväntningarna som fanns på henne och på organisationen i stort.
– Jag ville också ta reda på hennes syn på frågor jag tycker är viktiga.

Tommy Persson har blivit betydligt mer noggrann med att ta reda på vilka förutsättningar man har för ledarskap. Han vill förstå vilken fas skolan befinner sig i, hur den har ­arbetat med skolutveckling och vilket klimat som råder bland personal och elever.
– Det har hänt att det sett annorlunda ut när jag kommit på plats. Och någon gång har jag känt att det varit för mycket av samma sak som jag gjort innan vilket inte varit speciellt stimulerande. Den typen av byten har inte känts så bra. Jag har inte ångrat dem, men varit lite besviken. Jag tagit mig an uppdraget och gjort det bästa av det.

Han tycker att de rätta förutsättningarna finns på hans nuvarande arbetsplats.
– Jag ser nu när jag jobbar på en friskola att det finns ett större frirum att utveckla sådant jag tror på än det gjorde när jag jobbade kommunalt. En helt annan möjlighet att bestämma att ”det här ska jag göra tillsammans med personalen”, i stället för en massa koncept upp­ifrån.

Men hur länge han stannar återstår att se.
– Det har jag ingen aning om, men tre till fem år är väl ganska lagom. Man går in på olika sätt – jag är en utvecklare och i vissa faser kan det i stället behövas en förvaltare.

Inte heller Maria Emanuelsson har funderat på vilket som blir nästa jobb. Först ska hon nå sina nya mål.
– Sedan ska jag ställa mig frågan hur jag kommer vidare i min utveckling. Om det innebär mer universitetskurser eller om jag söker andra uppdrag får framtiden utvisa, säger hon.

ur Lärarförbundets Magasin