Läs senare

”Ta bara tag i det”

Förändra skolkulturenTydliga regler, snabba reaktioner – och digitalisering. Så har rektorn Peyman Vahedi höjt elevernas närvaro och sänkt personalens sjukfrånvaro på Ådalsskolan i Kramfors.

Rektorn Peyman Vahedi hänger i korridoren med Hampus Sahlén som går andra året på barn- och fritidsprogrammet på Ådalsskolan i Kramfors. Foto: Therése Ny

Är den fortfarande Sveriges längsta skola? Det var den i alla fall då den var nybyggd. Peyman Vahedi ler när han berättar det, stående i en till synes oändlig korridor i Ådalsskolan, som invigdes 1968 av dåvarande utbildningsministern Olof Palme.

När Peyman Vahedi blev erbjuden rektorstjänsten här 2011 såg han en skola med i och för sig hyfsade resultat och medelgod närvaro. Men också en arbetsplats där lärarna behövde ökad motivation och bättre arbetsmiljö. Dessutom är inte medelgoda resultat gott nog, enligt Peyman Vahedis sätt att se det.
– Det var alldeles nödvändigt att förändra skolkulturen!

Nu är det är fredagseftermiddag och förbi honom strömmar gymnasieelever på väg till veckans sista lektioner. En kille stannar upp och vill bli fotograferad tillsammans med rektor, en tjej har en sak hon vill diskutera med honom. Några elever flinar då de hör fotograf Therése Ny be honom sätta sig ovanpå den regnbågsfärgade skåpraden. ”Det får man inte. Fast Peyman får”, säger de.

Det fanns i och för sig en del byråkratiska hinder, men det struntade jag i.

Att skåpen är regnbågsfärgade visar att Ådalsskolan är ett HBTQ-certifierat gymnasium, vilket är del i en satsning på att skapa en så trygg studiemiljö som möjligt. Det innebär att här finns ett mycket tydligt regelverk. I det utbildningskontrakt som alla nyblivna gymnasister ska underteckna står det bland annat att skolans personal inte räds konflikter och att reaktionstiden på till exempel kränkningar är mycket snabb.
– Om du flyger ut på ett ärende tänker den som det gäller att ”oj, var det så allvarligt!”. Gör du inte det flyttas toleransgränsen.

Foto: Therése Ny

Ådalsskolan ligger i ångermanländska Kramfors, en ort som sedan 1980-talet präglats av avfolkning. Han och hans familj flyttade hit för att de ville tillbaka till Norrland, efter några år i Stockholm. Sedan Peyman Vahedi kom hit har han arbetat målinriktat med att förändra skolans arbetsmiljö, i synnerhet personalens.
– Elever kommer och går, men personalen ska hålla i ett helt arbetsliv.

Och mår inte personalen bra gör inte eleverna det heller, konstaterar han. Därför handlar en av de största förändringarna om att minska lärarnas administrativa börda. Ett steg i den riktningen var att förändra mötesrutinerna. I stället för de samverkansmöten som Peyman Vahedi beskriver som ineffektiva och resultatlösa är fackrepresentanterna numera med i ledningsgruppen.
– Vi fattar inga beslut förrän vi har förankrat dem där.

En av de första saker han gjorde när han kom till Ådalsskolan var att förstärka skolans digitala system vad gäller närvaro: om en elev är frånvarande får vårdnadshavarna ett sms och det hela följs sedan upp. Och mest uppmärksammad har Peyman Vahedi just blivit för sitt sätt att jobba digitalt. Han menar att skolvärlden hamnat rejält på efterkälken i det avseendet.
– Skolorna är i händerna på leverantörer som skapat system för förgången tid. I dag har till exempel folktandvården, verkstäder och postorderföretag bättre återkopplingssystem än skolan.

Ådalsskolan tog, med hjälp av ett it-företag , fram en modern plattform för sin administration. I den finns all data som har med en elev att göra i samma logg, vilket gör att mängder av processer kan automatiseras, samtidigt som alla personer som berörs av ett ärende får information om det – och bara de. Dessutom kan till exempel Skolinspektionen, SCB och Skolverket enkelt hämta data ur den, när myndigheterna är mogna för det.
– Den här formen av digitalisering är den enskilt viktigaste faktorn för att utveckla skolan vidare. Vi måste inse att det är slut på den tiden då människor gjorde allt.
– Politikerna kan snacka sig blå om lärarassistenter, men hur tänker de när de säger att dessa assistenter ska uppdatera telefonlistor? De finns ju redan i digitala system, men politikernas tafatthet har gjort att leverantörerna inte behöver dela med sig av den informationen. Jag är verkligen inte emot fler vuxna i skolan, men vi måste förstå att vi ska använda maskiner till sånt som de är bra på och människor till att bygga relationer.

Peyman Vahedi besöker elprogrammet, där eleven Alexander Hassel arbetar med lärarna Jim Redin och Staffan Strindlund. Foto: Therése Ny

Det hela är helt i linje med GDPR, säger Peyman Vahedi.
– Det är de traditionella sätten att arkivera som inte håller för GDPR. Blanketter i lådor, lösa lappar, excelfiler … Men ett system som vårt, med tvåfaktorsautenticering och där bara de personer som är berörda av ärendet kan nås, är helt förenligt med den nya dataskyddslagen.

Ådalsskolan började använda sin nya plattform i våras och Peyman Vahedi är övertygad om att det kommer att frigöra mycket tid som i stället kan ägnas åt personalens välmående och återhämtning.

Staffan Strindlund, som varit lärare på elprogrammet i sju år, öser lovord över sin chef och han har stora förväntningar på den digitala plattformen.
– Så här i början tar det förstås lite mer tid, men sen kommer det att underlätta för oss och bli bättre för eleverna, säger Staffan Strindlund.

I princip allt är möjligt – och ändå gnäller vi.

Ådalsskolan har också, tillsammans med ett teknikföretag, utvecklat en app där personalen var tredje vecka ska skatta sin arbetsmiljö, utifrån Arbetsmiljöverkets krav. Det handlar om arbetsbelastning, tid för återhämtning med mera, på en fyrgradig skala. Peyman Vahedi får snabbt en bild av läget hos var och en av sina medarbetare. Hittills har han inte behövt sätta in någon åtgärd.
– När jag frågat några om de velat ha hjälp har de svarat ”nej, jag ville bara att du skulle veta”.

Också lärarnas fysiska arbetsmiljö har setts över. De sitter i små kontorslandskap med ergonomiska arbetsmöbler och bekväma fåtöljer för vila. De har fått välja färg på väggarna i sina arbetsrum.
– Det fanns i och för sig en del byråkratiska hinder för det, men det struntade jag i.

Personalen skattar sin arbetsmiljö i en app. „ I princip allt är möjligt – och ändå gnäller vi.

Förändringsarbetet har gjort skillnad. I våras examinerades 96 procent av eleverna i årskurs 3. Den siffran var betydligt lägre när Peyman Vahedi kom hit 2011. Antalet frånvarotimmar har halverats på samma tid. Och skolans personal har numera lägst sjukskrivningstal i hela kommunen.
– Det är det bästa av allt!

Under vår vandring genom skolan märker vi att alla entréer utom huvudingången, där det finns en bemannad reception, är låsta. I korridortaken hänger övervakningskameror. I de långa korridorerna har rörelsestyrt ljus installerats för att det ska kännas tryggt att gå där.

Skolan har satsat på att öka samhörighetskänslan, genom att låta yrkesprogrammen dela korridor med de högskoleförberedande.
– När jag kom hit gick det att skönja nyanser i synen på olika lärare och elever beroende på program. Som om programmen var olika värda. Men sen fyra-fem år tillbaka säger folk att det börjar kännas som en skola.

Självklart finns det utmaningar även i Ådalsskolan. Antalet nyanlända har ökat och Peyman Vahedi räknar med att det kommer att sänka siffran vad gäller godkända elever.
– Men det handlar ju om att de har sämre grund att stå på. Bland annat är engelskämnet en svårighet för många.

Därför är ett nytt rum under uppbyggnad, där elever med behov av extra stöd alltid ska kunna möta en pedagog.

Varifrån kommer då Peyman Vahedis drivkraft?
– Det kanske är genetiskt, haha. Men vi bor i ett Sverige där i princip allt är möjligt – och ändå ägnar vi så stor del av vår tid åt att gnälla. Det är inte rimligt! I stället får man lov att ta tag i saker.

Alla artiklar i temat Förändra skolkulturen (6)

ur Lärarförbundets Magasin