Ingår i temat
Bygga nytt
Läs senare

Vision om öppna rum gick in i väggen

Bygga nyttÖppen planlösning var modellen när Södertälje kommun byggde nya skolor. Men kritiken blev hård och klassrumsväggarna restes igen.

av Per Hagström
30 Nov 2018
30 Nov 2018
Vision om öppna rum gick in i väggen
Brunnsängsskolans öppna planlösning är ett minne blott, konstaterar läraren Annika Elfsmark och rektorn Christer Svensson. Foto: Olof Näslund

En skola ska vara tillgänglig, öppen och luftig står det i den modell för nya skolbyggnader som Södertälje kommun antog 2005. Man ville bryta upp det slutna klassrummet och öppna för undervisning i andra miljöer. På nya Brunnsängsskolan, som invigdes 2013, drogs idéerna till sin spets med en öppen planlösning.

– De här glasväggarna fanns inte när skolan var ny, det var helt öppet in till klassrummen, minns högstadieläraren Annika Elfsmark.

Jag fick aldrig den pedagogiska tanken klar för mig.

Hon fortsätter längs raden av elevskåp.

– Och här fanns förstås ingen dörr, konstaterar hon och öppnar in till ett klassrum.

Södertäljes skolmodell

En tydlig entré med ­bemannad reception.
Entrén leder till ett ”hjärta” – en stor öppen yta som kan användas som kafeteria, uppehållsrum och större samlingslokal.
Kring hjärtat ligger rum för praktiska och estetiska ämnen, som ger liv och rörelse.
Övrig undervisning sker på arbetstorg med rum i olika ­storlekar.
Eventuella väggar eller dörrar glasas för att ge visuell kontakt mellan olika utrymmen.
Modellen antogs 2005 och övergavs formellt 2014.

Några högstadieelever tittar förvånat upp från sina böcker.

– Ser du den vita delen av väggen där framme som tavlan sitter på. Det var den enda väggen. I övrigt var det öppet mot klassrummen intill och korridoren utanför.

Hon minns det som en hopplös miljö att undervisa i.

– Vi såg till att eleverna jobbade så tyst det bara gick men när en lärare hade genomgång störde det eleverna i klassrummet bredvid.

Självklara undervisningsmoment fick strykas helt ur repertoaren.

– Det gick inte att spela upp ljud på språklektioner och vi kunde inte visa filmer, minns hon.

Det värsta var att lärarnas ambitioner om att fylla den nybyggda skolan med ny pedagogik och nya arbetssätt grusades.

– Allt handlade om att lösa praktiska problem. Det kändes som att vi kämpade mot byggnaden.

Annika Elfsmark satt med i en rådgivande grupp när den nya skolan planerades och är besviken på att kommunen inte lyssnade på lärarnas varningar. Hon var själv på studiebesök på den skola i Köpenhamn som stod som förebild.

Innanför Brunnsängsskolans entré finns en öppen yta med tolv meter till tak.
Foto: Olof Näslund

– Där hade lärarna staplat kartonger som väggar för att dämpa ljudet och ändå hade de stora problem med akustiken.

Hon och kollegorna satt med arkitekten och ritade in var klassrumsväggarna skulle vara.

– Men i sista stund kallades vi in till kommunen och fick beskedet att det inte var aktuellt med några väggar.

Skolledningen på Brunnsängsskolan har bytts ut ett par gånger sedan invigningen. När skolan var helt ny hette rektorn Eva Myrehed Karlsson. Hon suckar när Chef & Ledarskap ringer upp för att fråga om hennes erfarenheter av Södertälje­modellen.

– Jag märkte ganska snabbt att lärarna inte trodde på modellen med den totala öppenheten.

Ur ett rektorsperspektiv fanns det däremot fördelar.

– Jag fick överblick över det som pågick i skolan och hade lätt att bedöma när jag kunde kliva in på en lektion utan att störa.

Men personalen och eleverna mådde jättedåligt, enligt henne.

– Avsaknaden av väggar gjorde att ljudet studsade mellan våningarna och mellan rummen. Elever som behövde mycket struktur hade svårt att förstå när rasten slutade och lektionen började eftersom det inte fanns ett rum att gå in i.

Den öppna ytan är populär, men störande ljud fortplantar sig uppåt i huset. Kanske kan glasskivor lösa problemet.
Foto: Olof Näslund

Därför påbörjade Eva Myrehed Karlsson det som skulle bli en gradvis reträtt från den ursprungliga idén om total öppenhet. Först köpte hon in skärmar att sätta mellan klassrummen. Något år senare fick hon igenom att klassrummen skulle byggas in med glasväggar.

– Jag fick aldrig klart för mig vad som var den pedagogiska tanken med den öppna planlösningen. För mig framstod det bara som att man lade in en gammal välkänd organisation i nya lokaler.

Utanför klassrummen på andra våningen kan man titta ner på det som i Södertäljemodellen kallas för hjärtat. En stor öppen yta innanför entrén som i Brunnsängsskolans fall öppnar sig tolv meter rakt upp till taknocken. Dagsljuset strömmar ner på lärare och elever som tar en morgonfika i serveringen. Och i en bred sittrappa av ljust trä sitter grupper av elever med laptopar i knät.

Thomas Johansson.

Här ligger också rektorsexpeditionen strategiskt placerad med glasväggar ut mot caféet. Och tanken att bygga skolor kring ett hjärta på det här sättet verkar av många ses som en lyckad del av Södertäljemodellen.

– Det fanns mycket som var bra med modellen. Det var bara den detaljen att det inte fanns några klassrum. Hade man lyssnat in lärarna bättre så hade man kunnat använda delar av modellen och sluppit kostnaden för att bygga om skolor, tror Eva Myrehed Karlsson.

Då hade man kanske också sluppit den infekterade debatt som följde i spåren av problemen på Brunnsängsskolan och Hovsjöskolan som byggdes enligt samma principer. Kritiken från lärare och föräldrar togs upp i lokalpressen och politiker som först hade stått bakom modellen vände den ryggen. I slutet av 2014 fattade utbildningsnämnden ett formellt beslut om att överge den.

Vi kan inte fortsätta bygga skolor som på 1950-talet.

En av de drivande bakom Södertäljemodellen var dåvarande ordföranden i utbildningsnämnden socialdemokraten Thomas Johansson. Han menar att det finns gott om exempel på skolor där man bedriver undervisning i mer flexibla miljöer.

Eva Myrehed Karlsson

– Men det kräver också att lärarna ges förutsättningar för att delvis förändra sin undervisning. Och om jag ska vara självkritisk så är det något vi hade kunna jobba hårdare med på de skolor som fick nya lokaler.

Han beklagar att så mycket av debatten om Södertäljemodellen kom att handla om klassrum och väggar när den innehöll så mycket annat som var värt att pröva.

– Modellen tog inte ställning för stora öppna miljöer. I stället handlade den om att bygga mer flexib­la och ändamålsenliga lokaler som gav en mer varierad undervisning och där barn och elever kände sig tryggare. Vi kan inte fortsätta bygga som på 1950-talet med likadana klassrum för 30 elever längs långa korridorer.

Thomas Johansson beskriver skolan som en delvis konservativ miljö där inte minst föräldrar ställer krav på att undervisningen och lokalerna ska se ut som den gjorde när de var små.

– I fallet med Södertäljemodellen blev opinionen från lärare och föräldrar för hård. Först backade ett parti och sedan följde fler efter.

Alla artiklar i temat Bygga nytt (7)

ur Lärarförbundets Magasin